Ruth


En ängel flög förbi, mot himmelen så fri,
men hon lämnade sitt leende på vår jord.♥


Tänk att man kan vara så förberedd på någonting, men ändå blir man så chockad. Känslorna är blandade och man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Grejen är den, som det brukar vara med äldre människor, att man unnar dem denna vila. Men ändå så blir saknaden så stor, Rutan har alltid funnits här, har alltid varit som en förebild för mig och varit mig så nära.
Och nu, så står vi andra kvar, utan henne...
Alla minnen som rusar genom huvudet, allt roligt man gjort tillsammans, de värmer. Samtidigt som man blir ledsen. Sånt här borde vara förbjudet, det borde vara som de alltid ha varit!

Nej man behöver en dag att tänka helt enkelt.
& jag vet att i morgon kommer allting att kännas mycket lättare.

Blev så full i skratt över smset som Fia skickade idag, "Vi får hoppas att Ruth fått träffa min mormor Karin & att de kan sitta där och titta ner över oss & vara stolta, & prata om allt tok du & jag har gjort".
Haha, ja det kan vi ju hoppas Fia, men kanske inte allt vi gjort, då kommer de nog tillbaka och spökar för oss ;)

Tack alla andra för alla värmande sms!




Postat av: Jenny

Sötaste lilla Rutan.. Vila i frid.



Kramar i massor

2011-02-24 @ 13:03:25
URL: http://jennyzen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback
RSS 2.0